Detta var tänkt att bli världens lamaste inlägg men vet inte om du direkt är värd det. Det enda som jag egentligen kan säga är att du inte är värd det. Du är inte värd mig, mina tårar eller någonting som kan relatera till mig. Utan mig hade du inte varit ett skit och inners inne tror jag att du vet det ändå. Men du gjorde ditt val. är glad för din skull, det är jag. Du kan gärna leva ditt patetiska liv och bara önska att du hade kunnat gjort dina val på andra sätt.

Annars är också Vanni störd. Kan inte ens plocka bort glaset hon hede sönder. "Jag gör det när jag känner för det" Men det är ju bra, jag fick glas i handen, katterna kan få det på tassarna. Men bryr sig Vanni? Nej. Är så jävla less. Om våran familj någonsin ska kunna må bra, är det Vanni som måste bort eller ändra på sig. Jag klarar inte det här längre.

Tack Tobias för att du än en gång bevisade motsattsen.