Omständigt, destruktivt och labilt. Är väl medveten om situationen och jag vet att jag delvis själv satt mig här. Fanns ändå saker jag kunde göra, men inte gjorde. Istället för att bry mig om din hälsa, åsikter och ord hade jag istället kunnat stabilisera mig själv. Gjorde jag det? Nej, och hur mycket har jag kunnat göra för dig, inget. Alltså är jag fast i samma skit hur jag än gör.

Inga cigg och måste till stan för att städa och hjälpa Vanni. Frustration och ångest, känner inte för att göra någonting längre. Det blir bara värre och värre. Fortfarande inget tecken och jag vet inte ens om jag har gjort rätt nu.

Psykolog imorgon sedan ska jag sova hela dagen och vid fyra har jag rep. Kallar det festligt.