Kalla rysningar far över min rygg och när jag sluter mina ögon passerar 3 år av mitt liv bakåt och jag minns allting. All glädje, hat, sorg, förtvivlan, underbara minnen, saker man helst skulle vilja glömma och bara allmänna minnen förbi. Har jag förändrats alls egentligen? Bryr jag mig lika lite om andra människor som jag gjorde förut?

Det gör ont att såra dig och jag vet inte varför jag gör det. Vet inte varför du står ut med det heller. Förstår inte varför vi lever i någonting så destruktivt och låtsas som att allt är bra. Allt vi har känns som att det är byggt på någonting ett förhållande inte skall vara byggt på. Ångest, skuld och besvikelse. Handlar inte kärlek om just kärlek, underbara stunder och glädje?

Det är dags att välja nu.