För några dagar sedan fick jag en underlig känsla i magen. Jag vet inte vad det var men det kändes som att någonting lyfte från kroppen och det inte gjorde lika ont längre. I just det ögonblicket kändes det som att jag aldrig skulle sakna någonting igen och att allt var bra. Visserligen vet jag inte hur detta kommer utvecklas, men kanske är någonting påväg mot det bättre?

Jag är full av förhoppningar och jag försöker fortsätta kämpa med alla meningslösa problem. Jag försöker ta upp kontakter med folk jag bryr mig om och vill ha kvar i mitt liv, jag försöker vända på saker och ting för att få ett bra perspektiv, försöker ta och se saker objektivt nu.

Det blir vad man gör det till. Kanske var det nödvändigt att sjunka till botten för att förstå någonting högre? Vet fortfarande inte svaren men jag tror jag är på god väg att förstå ändå. Ingenting kommer fungera om ingen försöker förstå.

Optimistisk är jag just nu och jag hoppas att livet kan vara lika optimistisk som jag!

I read your mind
With no intentions of being unkind
I wish I could explain
It all takes time, whole lot of patience
If it's a crime, how come I feel no pain
Europe- Carrie