Är med Dennis så ofta att jag aldrig har tid att skriva av mig. Stress, irritartion, ovetandes och allt annat samlas inom mig och frustrationen är hög. Sömnproblem, skakningar, nerverna fungerar inte som det ska och allt är korrupt.

Tankar om vad som kunde ha hänt är både skrämmande och underbara på sitt vis. Hade det varit lika bra som nu? hade det fungerat lika bra, hade allt destruktivt varit som det var nu eller bättre- sämre? Kommer aldrig få veta, därför skenar fantasin iväg och bestämmer sig för vad den ska tycka. Jävla skit.

Sista dagen på medicinen i alla fall. Fuck alla bakterier och nu mår jag faktiskt bättre. Kommer säkert bli sjuk snart också, bara för att min kropp är i så dåligt skick att den vill spy på mig.

Idag ska jag vara hemma, kanske städa och sedan dra till lägenheten i stan, behöver lite ensamhet. Eller är det också bara inbillning, precis som jag föreställer dig som någonting långt borta?

Det du håller på med kallar vi helt enkelt för ett självdestruktivt beteende. Varför lär du dig inte av dina redan valda idiotiska val? Vad vill du åstakomma?