Tänk om, tänk om. Dessa ord snurrar runt i mitt huvud och det gör mig illamående av att bara tänka det. "Tänk på att det faktiskt inte hände" sa Linda till mig. Jag försöker tänka posetivt, det hände faktiskt inte. Men vad händer nästa gång? Det är troligt att det blir en nästa gång och kommer det finnas lika mycket tur då? Nästa gång kan vara den sista gången. Det skrämmer mig för jag är maktlös och kan inte göra någonting. Det känns fel att inte göra någonting men jag kan inte göra någonting. Jag vill så gärna, men man kan inte hjälpa människor som inte vill ha hjälp.

Helvette att det alltid ska bli fel. Såklart jag inte tycker att du är en idiot som förtjänar allt ont som går att ge. Såklart att jag inte hatar dig eller vill någonting av alla saker jag har tänkt att jag vill. Jag vill känna så, det vill jag, för det hade gjort allting så mycket lättare. Att hata dig vore så mycket lättare än att vara ledsen över det du har gjort.

Du kanske inte förstår, och det kräver jag inte. Men att du är arg på mig och lägger skulden på mig är så jävla fel. Vet såklart inte hur du tänker med det är så jag har uppfattat det. Att jag vägrar acceptera det som du kallar ett rent faktum, vilket det faktiskt inte heller är. Som jag  tidigare sagt, det du sa säger man inte och sedan tar tillbaka. Hur full man än är, man gör inte det. Om det är någon som har gjort fel av oss två då så är det faktiskt du och jag kan erkänna alla mina fel också men den här gången var det inte jag som gjorde fel.

Vart tog alkoholen vägen?