Sitter och dricker ur en flaska som är gjort av färgat glas. I den befinner sig några deciliter hb utblandat med knasigt vin. Känns ganska festligt att än en gång sätta flaskan mot munnen, låta tårarna rinna och känna ur lite man betyder för omvärlden.

Jag har varit så naiv. Så många människor som har varnat mig och gjort tappra försök att få mig att inse det som för mig var omöjligt. Så många gånger jag försvarade det jag trodde på. Så många gånger jag har försvarat dig, för att få motsattsen bevisad. Känner mig så otroligt tom inuti för vem skall man kunna lite på när man inte kan lita på sig själv? Hur kan man tro på någonting så mycket som jag har gjort, när varje gång slutar på samma sätt? Varför har jag varit så naiv? Varför trodde jag inte på när andra människor försökte berätta. varför stängde jag av varje gång jag hörde att du var ett svin. Jag har svaret, för att jag verkligen tyckte om dig.

Det som sårar mest är faktiskt att jag vet att du aldrig skulle göra samma sak för mig som jag har gjort för dig. Det är otroligt många som gör saker för dig som de aldrig får uppskattning för. Så många som har hjälp dig utan att ens få ett tack. Så många personer du beter dig vårdslöst mot och förväntar dig öppna armar så fort det passar dig. Så många personer som faktiskt bryr sig fastän du behandlar folk som att de inte betydde ett skit för dig.

Önskar dig det bästa, men om du inte ändrar hur du faktiskt behandlar folk kommer du stå ensam kvar. Det håller faktiskt inte. Vissa är tappra och försöker, men det är inte många som kommer gilla dig för den du är tillslut, de gillar dig för den du påstår dig att vara. Är det så du vill leva ditt liv?