Naglarna trycker djupt in i huden. Ångest.

Jag lever utan kunskap, vetskap och hopp om framtiden. Jag vet inte ens vad jag väntar på. Hoppar till varje gång jag får ett sms. En kort sekund av hopp om att det skulle vara från dig och besvikelsen varar i timmar när jag ännu en gång upptäcker att det inte är så. Jag förstår, men allt jag vill är att du bara ska göra någonting, vad som helst. Men du är tyst.

Stod en meter ifrån dig idag men det kändes som flera mil. Vad är det som händer? Varför blev det såhär och kommer det att bli bättre? Jag försöker med allt, jag försöker göra allt bra men det blir inte bra. Vad mer kan jag göra?

Att sitta och vänta på någonting man inte vet är värre än att veta svaret direkt.