Min morgon började bra, varför kunde det inte bara fortsätta så? Nu är jag fylld av äcklig ångest överallt och det känns som att hela världen rasar ihop fastän vissa saker börjar bli bättre. Känns som att det kanske redan är för jävla sent att lösa vissa saker fast jag försöker se det positivt.

Visst tiden läker alla sår på sätt och vis, dock vet jag inte om jag litar på det till 100 %. Vissa saker sårar otroligt långt inne och det är de såren som nästan aldrig läker. Bra självkänsla, självförtroende, och egenskapen att kunna lita på andra människor är saker som tar lång tid att bygga upp igen, när det en gång förstörts. Vet att du aldrig menade att såra så djupt som du gjorde men det är så det är. Det kommer aldrig gå att ta tillbaka.

Without you I fail in every way
Picture a world for me where I can stay
Without you I break in every way
Imagine a place for us where you and I stay
A promise- Dead By April