Datorn har gått sönder, inga pengar på mobilen och absolut ingen kontakt med omvärlden vilket ger ett resultat på otroligt mycket ångest och annan illvilja. Finns så mycket som faktiskt måste lösas nu. I fem månader har jag väntat på stunden jag ska kunna gå vidare och se alla andra möjligheter, se det från den ljusa sidan, ta in lärdom av situationen och allt annat som skulle vara bra- men jag blir inte klokare. Det känns troligare att det bara blir värre eftersom man inte kommer framåt, man står som still för det mesta och ibland faller man bakåt utan att ha någon bakom som kan hjälpa en upp igen.

Även dom enklaste sakerna blir svåra. Varje andetag är en kamp, jag tänker inte bryta ihop- inte igen och inte för dig. Varför kan jag inte bara göra det som är bäst? Det som alla blir lyckligast över, förutom jag...

Days seem like years in this month of December
The winter coldens me for I have yet to sleep
And never will I give up trying
cause you're everything to me
From First To Last- Emily

Förövrigt..... Fuck you