Jag tror fan inte att jag klarar av det här. Dina ord ekar i mitt huvud och vart jag än kollar så ser jag dig. Jag vill inte se dig, jag vill inte höra, jag vill inte det här. Just nu känns det inte som om jag kommer klara av att gå i skolan, inte som läget är nu. Det enda som får mig att komam hit är att jag behöver mina pengar.

Ångest, ångest, ångest. Jag har aldrig velat skrika så högt i ett klassrum förut. Du sitter ner och håller käften men ändå vill jag skrika åt dig att vara tyst. Sluta andas, sluta finnas. Varför kan inte du bara hoppa av?

Nu ska jag dö. Hejdå