Man tappar lusten att kriga om det inte görs några framsteg. Man tappar lusten att försöka och man tappar hoppet om att det ens kan bli bättre, att det finns framsteg som kan göras. Finns det någonting som kan göra det bättre?

Jag sitter fast och vet inte vilken väg jag ska ta. Den lätta vägen är egentligen inte ens lätt, den är jobbig och ångestframkallande. Den är destruktiv. Men det svåra vägen är såklart också svår och minst lika destruktiv. Men det svåra vägen kan även bli en mycket lättare väg än den så kallade lätta vägen är. Den kan vara underbar och lättande. Vilket den lätta vägen kommer bli tillslut men inte inom en lång framtid.

Vill få ordning på mitt liv. Vill ha svaren på alla mina frågor och jag vill veta sanningen. Varför ska det vara så svårt att vara uppriktig? Visst, jag kanske inte är rätt person att uttrycka mig, men jag har fortfarande all rätt att göra det, även om jag inte alltid själv talar sanning. Dock talar jag sanning så ofta jag kan, ibland behöver man skydda sig själv eller människor man älskar. Ibland gör man bara det som krävs. Men när skall man göra det?



Det kommer bli en lång natt och en fruktansvärd morgon.