Jag klarar inte av det här en gång till. För mycket som behöver göras och för lite som faktiskt händer. Ord som faktiskt aldrig blir mer än en kvävd viskning och en beröring som inte betyder mer än en droppe i havet.

Har för mycket ångest för att kunna sova, jag har för mycket tankar och det blir aldrig bättre. Jag trodde det var bättre, jag var ju glad i några dagar. Varför ska det förstöras nu, varför kan det inte bara vara bra?

Jag vet inte vad jag ska göra.

Tomhet...