Självständig. Det är precis vad jag skulle behöva kunna vara, men inte är. Jag vill och jag försöker, men jag är beroende av att det finns människor runt mig som jag kan lita på.

Det här funkar inte. Bryr mig nästan inte längre, försöker bara bita ihop och tänka att allting är likgiltigt. Tänker inte bli behandlad illa för en orsak som visst är ädel men det spelar faktiskt ingen roll. Du behövs faktiskt inte om det ska vara på det sättet. Vill inte att det ska vara så, men det verkar ju som att det är så det kommer att bli.

Nu ska jag ut och röka och leva livet!