Jag vet inte om det är sant, det gör jag inte. Men omdet är sant så känns det på ett sätt skönt men ändå väldigt smärtsamt. Det är en jobbig situation och om jag fick välja skulle inget någonsin ha inträffat.

Vet inte hur men kväll kommer se ut. Känner mig fortfarande ganska nere och det lär inte bli så mycket bättre med tiden heller om jag känner mig rätt. Kanske blir att softa hos Linda men jag vet inte. Blir kanske annars att se någon film och bara ligga ner. Fast jag vill ut, jag vill springa. Jag vill springa tills tårarna slutar rinna, lungorna kollappsar och benen inte bär mig längre.

Har varken diskat, städat eller duschat än. Det finns ingen drivkraft kvar i kroppen.

"Det finns ord som bara kan målas med tankar"

Ibland finns det människor som påverkar en mer än vad man någonsin kunde tro att de skulle göra. Om det är på ett bra eller dåligt sätt vet man aldrig innan det är försent.