Jag är så sjukt jävla less på att må dåligt. Trodde ju att allt skulle bli bra, men det blev faktiskt bara värre. Nu vågar jag inte lita på någon eller någonting lägre. Hur ska man veta att allt kommer att bli bra bara för att det verkar så? Allt verkar ändå bara skita sig.

Har för mycket ångest för att kunna tänka egentligen. Visserligen är det bra, för då kan jag inte tänka. För jag ska absolut inte tänka när det är natt för då blir det inte roligt att vakna upp dagen efter med kritvit hy, svarta ögon och ett sinne som inte är så underbart.

Önskar det aldrig hade hänt. Eller jag vet inte. Jag var lycklig i alla fall. Men jag är inte det nu. Just nu är jag ingenting. Jag är det som finns mellan oss två just nu, fast så kanske det innerst inne alltid har varit. Ingenting.

Detta kommer bli en lång och smärtsam natt utan sömn. Men en jävla massa....... typ ja,

And silence that speaks so much louder than words, of promises broken. - Pink Floyd