Ont i magen och smått illamående men det funkar ändå. Måste börja äta regelbundet känner jag, magen vill inte direkt vara med just nu.
Är faktiskt väldigt glad just nu. Underbara, fina vänner, har som sagt klarat kursen, livet verkr börja fixa sig lite och jag kan i alla fall se fram emot någonting.
Ikväll blir det som sagt att dra till Ersboda och det lär bli roligt.
Nu ska jag fortsätta teckn hade jag tänkt.
Mirakel inträffar varje dag, vissa större än andra.
Igår kväll var det faktiskt riktigt roligt. Ludvig och Evelina kom hit och vi såg "Juno" och "Fjorton suger", sjukt knasiga filmer men dom passade för den kvällen. Annars åt vi otroligt mycket chips och jag tror alla mest bara ville dö i slutet. 02.20 stack alla hem och jag ritade ett tag. Blev ganska bra faktiskt och jag blev relativt nöjd. Somnade sedan med ett leende på läpparna, vilket jag inte gjort på veckor.
Idag ska jag städa upp lite på rummet och kanske flytta lite saker. Allt beror på hur mycket ork jag har. Men jag känner mig gnska positiv just nu. Ikväll blir det ersboda och jag ska vara nykter på fest. Dock har jag aningar om att det kan sluta illa men vi ser väl vad som händer.
Vilken helt underbar dag! Tog mig till skolan och livet fungerar. Klarade Arbetsmiljö & säkerhets kursen, totalt oväntat och det gjorde mig så jävla glad! Det kanske kommer bli bättre nu! Annars gick skolan faktiskt bra med allt annat och vi fick könsbestämma underbart söta råttungar.
Snart ska jag bada och se hur det blir ikväll. Nykter ska jag vara och det känns faktiskt ganska skönt. Delvis så känns det ganska jobbigt men det ska gå. Det ska bli bättre nu, jag ska upp ur skiten och bli gladare.
Dina ord ekar fortfarande i mitt huvud, ibland är det värre än vanligt och det känns. Har svårt att sova, svårt att äta och det är svårt att klara av allt jag ska kunna klar av. Ibland rycker jag till och det känns som att man tappr taget. Desperat försök att hålla sig kvar i verkligheten och inte förlora sig själv. Det känns meningslöst. Krafterna är slut, men jag försöker, jag försöker gång på gång utan att få respons. Det tar på en, det tar hårt. Hårdare än du tror.
Idag tog jag mig ner på stan för att träffa Linda. Träffade lite annat folk men mina tankar var inte riktigt med mig. Fick äta lite av Linda men det kändes mest som att tugga på papper. Det gick i alla fall. Åkte hem runt fem och nu sitter jag här. Det är kväll och jag oroar mig inför natten. Att ligga ensam med tankar som bara snurrar runt, runt och håller en vaken är inte det bästa jag vet direkt. It's such a perfect day I'm glad I spent it with you Such a perfect day You just keep me hanging on - Lou Reed- Perfect day
Jag vet inte hur många gånger jag har tvivlat, men samtidigt försökt hoppas. Jag vet inte hur många tårar som har runnit eller hur många gånger det har hänt på grund av dig. Jag försöker göra mitt bästa, men vad jag än gör så duger det inte. Allt blir fel hur rätt det är är. Jag orkar inte längre. Varför ser du inte?
Jag vet att du sover Känner värmen från din hud Bara lukten gör mej svag Men jag vågar inte väcka dej nu
Jag skulle ge dej Allting du pekar på Men bara när du inte hör Vågar jag säga så
Kan inte säga att det vore sista gången, även om jag hoppas att det aldrig skulle hända igen....
Repet idag gick bra, troligtvis blir det spelning den 22:a. Efter repet stannade Ludvig ett tag och lärde mig lite andra knasiga saker på gitarren. Gick ganska bra men det var inte lätt.
Att du påstår det sårar så jävla mycket. Jag vet inte om du är ute efter att såra mig eller om du bara gör det omedvetet, men det gör fortfarande ont. Du säger att du inte klarar av att se mig gråta, men hur mycket tror du att jag klarar av? Tror du inte att det är jobbigt för mig?
I've been looking so long at these pictures of you That i almost belive that they're real I've been living so long with my pictures of you That i almost believe that the pictures are all i can feel
If only i had thought of the right words I could have hold on to your heart If only i'd thought of the right words I wouldn't be breaking apart all my pictures of you
Looking So long at these pictures of you But i never hold on to your heart Looking so long for the words to be true But always just breaking apart My pictures of you
There was nothing in the world that i ever wanted more Than to feel you deep in my heart There was nothing in the world that i ever wanted more Than to never feel the breaking apart All my pictures of you Pictures of you- The Cure
Det finns låtar som verkligen betyder någonting för en själv. Detta är verkligen en av dessa låtar. Nu ska jag sluta vara ledsen, torka tårarna och ta min medicin.
Idag ska jag försöka ta mig ner till stan en snabbis och sedan repa med Ludvig och Malin. Efter repet kommer troligtvis Dennis (Fister) hit och softar med mig. Tror det kommer bli en helt okej dag. kroppen känns bättre, halsen gör inte speciellt ont längre och jag gick faktiskt upp klockan tio. Somnade runt fyra så jag fick sex timmars sömn, vilket är mycket mer än vanligt.
Förövrigt har jag kommit på två potentiella piercingar som kanske kommer dyka upp inom de närmsta halvåret. Annars lyssnar jag på Buckethead och ska leta efter min hårtork.
Somnade halv tolv igår. Vaknade sedan klockan två och kunde inte somna om. Kroppen skakade, halsen gjorde ont, mitt huvud höll säkerligen på att sprängas och det kändes som att folk stack knivar i min mage. Klockan fem lyckades jag somna om och klockan halv sju ville jag inte direkt gå till skolan.
Somnade om och sov tills två på dagen, ringde far min och han fick skjutsa mig till vårdcentralen. Steffi hade sannerligen halsfluss. Fick hämta ut mitt kåvepenin och sedan fick jag käk. Nu var klockan ungefär runt fem. Softade ett tag och halv sju hade jag möte.
Mina tankar snurrar som vanligt runt. Andras ord väger tungt men jag vet inte hur jag skall tyda dom. Jag vet inte vad jag ska göra. "Om personen bara kunde skrika hur förbannad den var skulle jag bli överlycklig." Jag vet inte vem som talar sanning längre. Jag vet fan inte ens vad jag själv håller på med. Vill inte, men vill ändå. Orka inte men försöker ändå.
Mums, egobilder äger.
Nu ska jag knapra kåvepenin och lyssna på buckethead och fundera.
Tog mig inte till skolan idag. Halsen var svullen och det var svårt att andas. Magen gjorde ont, benen svek, yrsel. Med andra ord sög min morgon. Läste ett tag tills jag somnade och då sov jag till ett. Gick upp och diskade vilket mamma hade bett mig om, var sjukt nära på att svimma och jag tror nästan att jag gjorde det när jag änlände till soffan.
Annars har jag inte gjort så mycket idag. Min kropp vill inte fungera och det känns inte så bra. Ikväll vet jag inte hur det blir med vad jag än gör kommer det äga.
Mina tankar är samlade på en ganska bra nivå just nu. Det är ett ultimatum, det är det som är svaret. Hoppas det inte krävs för mycket av dig att inse vad du borde göra.
Trött, sliten och otroligt less. Jag är less på att försöka behålla kontakten med vänner som egentligen inte är så mycket att ha som vänner. Dock så finns det människor som faktiskt visar att de bryr sig och uppskattar vänskapen man har, tex Ludvig och Dennis, (Fister). Tycker bara det är så tråkigt att vänner man har haft i flera månder/år inte förtjänar samma respekt längre. De sjunker i värde när de faktiskt inte direkt bryr sig. Det kallar jag inte vänskap och då kan jag lika gärna sluta träffa er. Less på att det ska vara såhär. Vill så gärna skita i det men jag kan inte. Såklart att jag inte vill gå runt, tänka på dig och må allmänt skit på grund av det. Klart att jag inte vill att det ska gå ut över mina övriga intressen eller skolan, men det gör det. Helt ärligt vet jag fan inte hur jag kommer reagera på skolan imorgon. Vet inte hur jag reagerar på någonting längre. Det är en sak som jag vet och det är värt mer än du tror.
Till en helt annan person. Jag är väldigt besviken på dig. Vissa saker gör man, vissa saker låter man bli att göra. Vissa saker säger man och vissa saker säger man inte. Du måste förstå.
Snart blir det att röka och lyssna på Painkiller och Auktion.
Fredag: Vaknade upp med Linda och hade en allmänt trevlig dag. På kvällen var det dags för vin och att softa ensam i ett trångt utrymme. Runt midnatt blev jag less på att faktiskt vara redlöst full, ensam och inte ha så mycket att göra så jag ringde Ludvig.
Ludvig anlände och vi satt i köket och pratade i ca 30 minuter. Ludvig är verkligen en av de trevligaste personerna jag känner. När vi var redo började vi cykla mot Robert alltsa mot Carlshöjd. Tusen mil från mig. Jag var full vilket ledde till att det var otroligt spännande att åka bakom Ludvig på en cykel och jag tror att jag var livrädd lite då och då. Tappade min telefon också, jag tyckte det var en dålig plan.
Frös som aldrig förr när vi var framme hos Robert. Fick i alla fall låna ett täcke och snart var man varm igen. Kan inte säga så mycket om kvällen förutom de sakerna som jag minns. Att dricka för mycket av för starka saker leder till att spy blod vilket inte var underbart. Dock ganska festligt. Annars att man ska värdera sina vänner för det dom är och inte det man vill att de skall vara. KNAS.
Lördag: Bakis och tankar om en bättre början. Tog mig hem och åt fiskpinnar sedan sov jag i tre timmar till. Vaknade fem, fortfarande bakis. Äter middag vilket gör livet lite bättre men mår piss ändå. Ser film med mor min, slänger mig in i duschen sedan kommer Linda. Vi tar oss till Fridhem och jag blir full. Trodde inte det skulle bli direkt så men det blev jag.
Skjortor äger, pasta äger och varma filtar äger. Vaknade dagen efter av att Alex skrek i mitt öra. Ägde inte, drömde liksom att jag pratade i telefon med Gunde Svan, hur ofta händer det?
Idag är jag bakis och mår allmänt skit både psykiskt och fysiskt.
För att kunna förändra någon annan, måste man först förändra sig själv.
Idag är det i alla fall fredag och det är ganska som vanligt. Problem, ångest, vin och knasigheter.
Igår var Linda här. Vi drack kaffe, softade, såg film och hade det mycket trevligt. Vi somnade klockan fem på morgonen och gick upp runt tre. Såg grodan boll och drack mer kaffe. Livet softade med andra ord.
Ikväll ser man vad som händer. Det är tragiskt att det är såhär, det tycker jag. Ord sårar mer än vad man tror och vill. Finns mycket som jag ångrar att jag har sagt till dig och det finns mycket jag ångrar att jag inte sa. Tycker inte om att mina vänner lider på grund av detta, det sårar otroligt mycket. Men mest av allt sårar det att du inte kan lyssna på mig. Ett ärligt samtal sedan är det över om det är så du vill ha det. Känslor kan man inte göra någonting åt, men man ska inte förneka något eller göra allting värre genom att ljuga.
Det var inte meningen att det skulle sluta såhär.
Jag tycker om dig, men du är en svår person att tycka om
"Kärlek är bara en massa kemiska grejer som gör att man blir kåt och konstig. Förhoppningsvis går det över ganska fort" - Filmen Festival.
Vet inte vart jag ska börja. För mycket trassel som känns outhärdligt att reda ut. Försöker lösa problemen, det gör jag, men varje gång jag öppnar ögonen kommer det upp nya problem.
När jag skriver det här menar jag ingenting illa om personen i fråga som var här igår. Så du ska inte ta illa upp. I alla fall så var det otroligt jobbigt igår. Ångest, abstinenser och känslor som jag inte trodde fanns. Tårarna rann när jag tänkte på vem det faktiskt borde vara som satt bredvid mig, vem som borde finnas vid min sida. Den person som borde ha lyssnat när jag behövde dig som mest.
Det kändes fel att försöka finnas där för någon, när vet att man inte kan det. Meningslösa ord som ska hjälpa, kommer ut bara för som ett försök att hjälpa, inget mer. Det finns inget betydande i vad jag sa. Orden och handligarna har ingen betydelse för någon annan än vad de hade gjort för dig.
Trodde aldrig kroppen skulle reagera på att vara utan alkohol. Lungorna pressades samman, illamående, yrsel, benen sviker och skakningar som skakar hela kroppen. Detta höll mig vaken till fyra i natt. Mamma väckte mig sedan klockan åtta med hårtorkar, skrik och med att slå på tv:n.
Om man väl har tagit steget kan man aldrig vända om. Inga andetag går att få igen och inga blickar kan man ta tillbaka. Handligarna personer i din omgivning utför är det som formar dig. Det är det som påverkar hur du blir. Vad säger det om dig?
varken mitt huvud eller min kropp vill vara med just nu. Det är så kopiöst mycket åt helvette och snart drar jag förbi psyket och chillar där ett tag, lite sådär lagomt skämtsamt.
Dricker sjukt gott kaffe och ska snart hoppa in i duschen. Snart kommer Jimmy hit och snart vill jag sova.
Det är ganska spontant att jag faktiskt gör detta.
16 17 19 20 22 23 25 26 27 28 29 30 31 1 2 3 4 5 - Här är jag säker på att jag har varit packad. Dagarna mellan är osäkert eller bara drack typ ett glas eller inget. Idag är det den sjätte. Man kan ju säga som så att livet är en fest.
Nä, nu måste jag fixa lite kaffe. Jag har saker att fixa innan jag tar mig iväg. Det håller inte.
Det är så svårt. Varför kan man inte sluta älska någon? Jag vill älska dig, för det gör jag, det vet du. Jag vill att det ska vara ömsesidigt, vilket det kan bli. Men det är inte det. Det gick för fort, det är inte bara du som anser det, men jag har inte slutat älska dig för det. Hur mycket du än har sårat mig, hur många gånger du än har satt igång ett nytt destruktivt beteende, jag har ändå älskat dig. Allt jag behöver är att du tar dig tid och lyssnar. Jag vet att det är svårt, men det blir bra, jag lovar.
Tänker inte pressa dig eller något. Du måste bara förstå och sluta anta saker som inte är sant. Du stänger ute mig från dig och omvärden och det känns inte bra. Vet inte hur du känner. Allt jag vill är att du tar kontakten så jag i alla fall kan få förklara mig och förstå. Att låta allt gå ut över våra gemensamma vänner är inte okej, vill inte ha det så. Vill att vi båda ska kunna vara i samma rum och på samma fest utan att det ska bli bråk. Skulle aldrig gå fram till dig, det är ditt val. Visst jag vill, men jag gör det inte. Som jag har sagt, jag vill bara att du tar kontakt och låter mig förklara.
Framtiden är ovis och jag vet inte direkt vad som kommer hända nu. Kanske blir det bäst så, kanske inte. Det borde vara värt ett försök i alla fall. Det jobbiga blir att det är så mycket man lämnar kvar, som kanske inte finns kvar dagen man återvänder. Jobbig tanke.
Idag är det inte bra. Frustrationen är hög och jag har tappat räkningen på allt som jag kastat i väggen, hur många gånger jag skrikit och hur många slag mina händer utgör. Ögonen bränner av tårar som jag vägrar släppa ut. Inte för dig och inte för någon annan.
Man gör ett val, lever med det och står för konsekvenserna.
Bättre sent än aldrig som man brukar säga. Här kommer bilderna från nyår i alla fall. Bilderna har Linda och Marina tagit.
Jag gav bort Simon i julklapp/nyårspresent till Linda. Hon blev mycket glad. Tre trevliga pojkar från skogen kom och förfestade med oss. Tommy var något dragen. Min älskade kusins kusin, Fister/Dennis kom också. Livet ägde då kan man säga. Vi åkte buss mot Sofiehem. Riktigt galet var det! Vi anlände till festen med glada miner, från nästan alla håll i alla fall. Ida och Jocke. Steffi och Jimmy. Inget nyår utan en partydans! Tycker denna bild är gullig som fan. Dock har jag ingen aning om vart glasögonen kommer ifrån. Nyår spårade lite då och då men jag överlevde och taggar ett nytt år.
Jag skriver lite om det mesta i min blogg. Saker jag undrar över, vill diskutera, fråga om eller bara allmänna saker om mig själv.
Inte världens intressantaste men för vissa kanske den är det^^
